Tidigare har jag sagt att jag ser andar, jag har pratat med mommo och jag har fått svar genom olika saker. Jag har sett henne och jag har sett andra.
Nu ikväll när jag var ute och promenerade med Nixon så gick vi efter en rätt lång raksträcka. Det var kolsvart och det enda jag såg var Nixons ögon. Tills jag framför mig ser en skugga, tror jag. När jag öppnar ögonen lite mer ser jag en skymt av dig Jennifer, ditt vackra långa hår, dina ögon glimtar och en glad Jenko.. Jag blinkar till några gånger och ser dig inte längre. Jag vänder mig om och då ser jag dig gå vidare. Allt jag ser är din rygg, baksidan av din kropp.
Jag är fortfarande i chock, kan inte riktigt förstå.
Så var det med mommo med, och fortfarande kan jag inte förstå att hon är borta. Jag vill bara tro att hon är borta på en längre resa, eller det är vad min hjärna tror.
Jennifer, ta hand om dig där vart du är just nu. Jag vet att du hänger med oss här nere också, din själ hänger med oss. Du följer oss i våra steg, du är med i samtalen vi för och i skratten vi skrattar. Ljusen lyser för dig och jag önskar dig all lycka där du är just nu. Vi kommer se dig igen, och jag hoppas att jag får se dig igen på samma sätt som jag fick se dig idag.
Sov i ro, fina du <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar