Det är så svårt, att acceptera. Livet efter döden, livet innan döden och livet just då, just nu. Döden är så svår, jag har så svårt att acceptera döden. Jag är så himla rädd för döden, jag har knappt accepterat att min fina mommo har gått bort. Det är snart tre år sen. Och nu är det något till i ens närhet som försvinner från oss på jorden. Så jobbigt, så svårt att acceptera.
Jag önskar det på något sätt går att få tillbaka båda Er två, jenko och mommo. Jag hoppas vekligen att du mår så mycket bättre där du är nu, jenko. Eller nej, jag vet att du gör det. Det är många som är berörda. Så många som älskade och tyckte om dig för den fina och underbara personen du är. Så svårt att acceptera, svårt att acceptera döden. Kanske därför det är så himla jobbigt för mig med. Tårarna rinner och det gör dom nerför mina kinder med.
Älskade ängel, ta hand om dig och sköt om dig.
Alla fina och underbara människor tas ifrån oss.
Varför?
Fina jennifer, varför är du inte kvar bland oss? :(
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar