onsdag 19 oktober 2011

I'll always remember your beautiful face

I min ensamhet sitter jag här, tänker på det jag fick med dig jennifer. Hur mycket glädje en endaste person kunde sprida, hur glad man kunde bli av en endaste person. Du lyste upp himlen där du gick och nu lyser du upp våran väg där du är just nu.

Alldeles nyss tittade jag igenom bilder på dig, kanske det sjunker in just nu i mitt huvud. Jag har så ont i magen, en klump i halsen och tårarna bränner under ögonlocken hela tiden. En av de allra jobbigaste sakerna är att aldrig få höra dig skratta igen, aldrig få höra din röst.

Döden är så svår att förstå sig på.
Varför är det alltid dom mest glädjespridande
människorna som försvinner ifrån oss?
Varför? Varför? Varför?

Jennifer
Du kommer alltid finnas med i våra hjärtan
Vi kommer alltid minnas dig för den fina personen du var
Vi ses en dag igen, det gör vi.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar