Jag kände Jennifer inte så jätte bra, vi har pratat, skrattat och umgåtts. Det betyder något. Det är något. Inatt drömde jag att du slog upp dina fina ögon, att allt var som vanligt. Att du fanns här bland oss som det ska vara. Jag ser att ni läser och att ni undrar/undrade. Men inte mer, verkligheten kommer ikapp oss. Och det sista vi ville var att Jennifer skulle bli en ängel. En ängel är hon nu, på en bättre plats där hon mår mycket bättre. Jag vet det, jag bara vet att det är så.
Jag är helt tom, som säkert många andra känner sig. Det är jobbigt när man börjar inse att det faktiskt händer. Eller inser, har nog inte insett något ännu. När jag fick höra dom små orden imorse fick jag en chock. Kunde inte säga något. Barnen frågade mig och jag var som inne i mig själv. Kunde inte förstå, kan inte förstå, vill inte förstå.
Älskade Jennifer, du är så saknad.
Wish someone could bring you back to us.
<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar