Sitter just nu på jobbet, dryga timmen kvar och tankarna snurrar runt i mitt huvud som aldrig förr. Börjar fundera så mycket på mommo när jag sitter här, då även hon har suttit i samma byggnad som jag sitter i nu, och jobbat i. Dock jobbade hon dagtid här och jag jobbar ju kvällstid.
Det är jobbigt, jag hade så velat att hon skulle veta att jag sitter här och jobbar just nu. Att hon ska bli glad för att jag sitter på samma ställe som hon en gång satt och jobbat på. Det kanske var något undermedvetet som gjorde att jag började jobba här, jag vet inte. Men jag vet i alla fall att det är en jobbigare dag idag. Idag saknar jag min mommo extra mycket. Tankarna går runt extra mycket idag och en enda grej som pratas om henne just nu kan få mig att brista i tårar totalt. Inte för att det gör något, bara att det är så himla jobbigt så jag inte kan förklara.
Känns som att jag när som hellst ska brista, det är inte långt ifrån tårar och saknaden är så stor så det gör så otroligt ont i bröstet, i hjärtat, i magen, i hela kroppen. Dagar som dessa känner jag att jag endast vill lägga mig i sängen och dra täcket över huvet. Det gör ont, det gör så jävla ont så smärtan går inte att förklara eller beskrivas i ord..
Saknaden är oändlig, den försvinner aldrig. Såren försvinner aldrig, dom läker aldrig.
Döden är för jobbig, jag kommer aldrig förstå. Ingen kommer nog nångång förstå..
Jag saknar Dig mommo, det här för alldeles för ont...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar