Jag är du och du är jag

Igår beställde jag lite julklappar, även fast jag inte har råd eller skulle göra det så gjorde jag det ändå. Man får väll ta sig i kragen och knega lite mer. Dock inte så länge till, jag vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag längtar som bara den tills jag åker iväg härifrån. Ska bli så himla skönt, sist jag var så längtade jag inte ens hem. Efter en månad längtade jag inte ens hem, rätt skönt va? Det kan jag lova er att det var, och hann bara vara hemma några få dagar innan nästa resa var bokad och det är ju snart!

Jag har inte så mycket på hjärtat nu för tiden, och jag lovade mig när jag skaffade den här bloggen att jag ska ha minst en bild i varje inlägg. Men om man inte känner för att lägga in bilder? Om man inte känner för att ha med en/flera bild/bilder då? Jag vill inte, känner inte för det och tänker inte göra det heller.

För ja, mommo, jag vet att du vet -jag har ont i hjärtat. Det gör ont och det är en smärta som inte försvinner. Jag saknar dig så oändligt mycket. Jag kommer aldrig sluta säga det, för jag kommer aldrig sluta göra det.