Jag är kanon trött, det sliter som fan att jobba, kanske man borde börja plugga igen? Why not liksom, pröva på lite studentliv (eller ska man vara tråkig och plugga på distans istället?), nått kul måste man ju göra. Kanske man tar tag i pluggandet till hösten igen? Vore inte allt för dumt.
Jag har börjat trivas himla bra på mitt jobb, tog ungefär bara några månader och snart är det slut. (hoppas på förlängning kan man dock göra, eller?) Tycker de är lite trist att jag först nu inser hur roligt det faktiskt är, men så kommer de väll alltid vara. På mitt nästa jobb ska jag också ha månadslön, såå mycket lättare och bättre än timlön. Eller visst? Jo jajamen!
Hoppas dagen imorgon går fort, en lång dag men det går nog bra ändå. Nu ska jag blunda ett tag i alla fall, pussas med mannen i mitt liv och somna i hans famn. Alldeles perfekt för mig!
ps; jag har just insett att jag är en jävla tidsoptimist...
mommo: har jag nångång sagt att jag saknar dig mer än allt annat i världen? att mitt hjärta gör så ont för jag saknar dig så himla mycket? att jag önskar att du fanns vid liv med oss här nere på jorden? att det är jobbigt och tungt utan dig? att jag älskar dig? att du är min förebild? att du är världens bästa mommo? om inte, så säger jag det nu: jag älskar dig av hela mitt hjärta, det skaver och det gör ont för jag saknar dig mer än någon nånsin kan förstå, du är min förebild i livet och ibland får jag så panik att jag inte vet vad jag ska ta mig till när jag i vissa stunder förstår att du inte är vid liv längre. Mitt hjärta värker och det enda som kan laga det är dig vid liv igen, vilket inte kommer hända. Så älskade mommo, jag älskar & saknar dig så himla mycket! Det kommer fortsätta göra ont, det kommer vara tungt och jobbigt. Men lova mig att du finns för mig när jag behöver det? Jag finner inga ord för allt det här. Snart är tre år gångna och jag fattar fortfarande inte. Min finaste ängel, en dag ses vi igen, jag vet det. Underbara, älskade du! <3333
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar